Tag Archives: Feminism och genus

Det här med flick- och pojkkläder!

28 Maj

bloggen skulden kan man läsa om hur svårt det kan vara att köpa något till ett nyfött barn utan att hamna i rosa vs. blått. Mycket bra skrivet!!

Annat som kan relateras till ämnet:

*har på den senaste tiden fått flera kommentarer om att John har flickkläder eller kanske kan tas som en flicka om jag sätter på honom ditten eller datten. Limegrönt, jordgubbar, tårtor hör tydligen till flickkategorin. Kan ingen tala om för mig vad som kommer hända med John om han tas för en flicka??? Är det mig eller dem det är fel på som så härt dömer kön efter färg!!

*Hade en diskussion med min ganska skjutglada far (ja, han skjuter bara på rådjur och sånt) om varför jag inte vill att John ska leka med leksaker som ser ut som riktiga vapen och låtsas att han dödar sina små kompisar. Jag tycker inte ens jag behöver förklara anledningen här. Till slut fick jag bara häva ur mig: ”ja, köper någon sånna leksaker så kommer jag att kasta dem”. It´s a fact!!

*Blå kläder med bilar och rosa kläder med rysch handlar inte bara om att man kategoriserar barn och skapar utdöda könsnormer för dem utan jag personligen tycker faktiskt det är SKITfult!!

*Hörde om en liten pojke som snart ska fylla år. Han önskade sig inget speciellt utom att det skulle vara blått och ha bilar typ…..stackars skadade barn!!!!

Ensamstående pappor

22 Mar

Jag såg ett av de där Malou-programmen häromdagen. Ni vet, det som bara föräldralediga och arbetslösa tittar på. Studenter också kanske? Anyway, det var en gäst där som jag inte kunde låta bli att reagera på. Något så ovanligt (?) som en ensamstående pappa. Han var ju där för att berätta sin historia om hur barnets mamma lämnade honom och barnet redan i förlossningsrummet. Det är ovanligt och visst är han stark som axlade ansvaret när han endast var 22 år gammal och tog hand om ett barn. Han fick mycket hjälp av sin egen mamma och säger att det var hon, hans barn, som räddade honom från ett busliv.Det är en fin historia och säkert är det lättare att förstå hur en pappa kan överge sitt ofödda barn eftersom papporna vanligtvis börjar knyta an till sitt barn när det kommit ut ur magen. Medan mamman redan har en relation till det lilla livet när det fortfarande bara lever inne i henne. Åtminstone en närmare relation. Mamman i fallet säger än i dag att hon anser sig ha fattat rätt beslut som lät pappan ta hand om barnet ensam, hon skulle annars ha adopterat bort det. Något som jag  tycker visar på större ansvarstagande än om hon bara hade gjort en abort. Men detdär var ju inte poängen jag ville komma med. Var fanns jämförelsefaktorn i det där programmet? Visst, ensamstående pappor kanske är något att ta upp som en extra, ovanlig händelse. Men snälla! Hur många ensamma mammor finns det inte där ute? Barn som aldrig träffat sin biologiska pappa och barn som blir lämnade lite senare i livet, ofta vid skiljsmässor. Alla dessa starka kvinnor som arbetar, pluggar och ger sina barn ett underbart liv. Helt själva! Det är alltid tufft att vara ensamstående förälder. Sedan jag fick barn själv MER än beundrar jag dem som klarar det. Oavsett om det handlar om kvinnor eller män. Men det är väl som det brukar vara. En man är alltid lite extra duktig när han tar hand om sitt eget barn medan det ska ligga helt naturligt för kvinnan. Det vanligaste exemplet är väl att kvinnor som börjar jobba ganska snabbt efter förlossningen får utstå spott och spe medan pappor som gör detsamma snarare är oerhört duktiga när de väl tar hand om sina barn själva. De flesta höjer faktiskt på ögonbrynen när jag säger att jag började jobba EN KVÄLL I VECKAN när John bara var 6 veckor. Ofta blir det tyst. Att det var Johns pappa som tog hand om honom då är kanske inte likvärdigt? Det är så jävla pinsamt och gammaldags och visar verkligen på den dolda ojämställdheten vi har i detta landet.

Internationella kvinnodagen

8 Mar

I dag uppmärksammar vi att det fortfarande finns så mycket ojämt mellan män och kvinnor bara här i sverige. Övergrepp av kvinnor och kvinnor som män ser som sina egendomar. Starka kvinnor som bryter sig ut och kanske kan gå vidare i livet. Appropå det ämnet vill jag slå ett slag för en bok jag såg på Malous bokklubb i går. Kvinnan som har skrivit boken var där och berättade sin historia. Det enda vi fick se av henne var hennes händer eftersom hon fortfarande lever gömd. Hennes barn lever under skyddad identitet medan barnbarnen har nya efternamn så de kanske kan få leva mer öppet. Detta har EN ENDA man gjort mot henne!!

Boken har en fruktansvärd titel då den heter: Jag ska slakta dig som ett lamm. Jag ska läsa den!

Husligheten själv

28 Nov

Det kanske inte är den moderna kvinnobilden alls och sticker säkert i ögonen på en och annan feminist (innebär inte att jag inte ser mig själv som en feminist) när jag säger att jag trivs väldigt bra med att vara mammaledig. Att gå hemma och pyssla, vara med mitt barn, stryka gardiner och baka. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin vill gå tillbaka till att arbeta heltid. Det är dock bara en sida av mig och det finns massa annat jag också gillar att göra såklart. Ingen har väl bara en sida kan jag tänka mig.

Jag kan inte säga att jag inte trivts när jag har gått här hemma och pyntat under helgen, bakat lite kakor och umgåtts med vänner. Helgen blir så mycket mer när man inte är dödligt trött efter en hård vecka på ett jobb där man är rejält underskattad. Innan John föddes och jag slutade jobba var jag gråtfärdigt trött varje fredag och dessutom väldigt frustrerad av att arbeta på en arbetsplats som inte alls såg till elevernas bästa och där det kändes som att jag var den enda som värnade om dem och slogs för dem. Den senaste tiden har jag knappt fått något som man kan kalla ordentlig sömn på nätterna. Ändå är jag mycket mycket piggare på dagarna nu än vad jag var när jag jobbade. Nu när jag har barn vill jag ännu mindre ha ett sådant jobb igen för nu är tiden med mitt barn som är det allra viktigaste. Inte särskilt moderna tankar det heller.

Men om jag kan jobba under 80% sedan ska jag göra det. John är bara liten en gång. Modernt, nej. Dock tror jag inte det finns någon förälder som hellre vill jobba än att vara med sina barn. Jag kan inte tro det faktiskt. Alla har inte möjligheten såklart men önskan kan man ju ha. Ja, nu blev det här inlägget att handla om lite annat än jag tänkt mig men får väl ändå dela med mig av mina pynt- och kakbilder!



Hoppas ni också har haft en fin helg!!

Kille eller tjej?

5 Sep

Titta på bilden! Om ni inte visste, hade ni gissat att denna lilla ”garderob” tillhörde en kille eller tjej då? Om ni inte visste? Just det! Blått dominerar! Detta jag har försökt undvika så tappert! Men det är tamigtusan omöjligt eftersom alla andra verkar köpa enbart blått till sina söner. Själv har jag inte köpt ett enda blått plagg men däremot har vi ärvt ganska mycket kläder. Missförstå mig rätt, jag är jätteglad över att vi fått alla dessa kläder, speciellt när bebis är liten och växer ur allt så fort. Men varför köper ni bara blått till era söner? Är det er favoritfärg (really?!) eller har ni fastnat i manligt = blått, kvinnligt = rosa?? Får säga tack till alla som däremot köpt annat än blått som present till oss! I helgen kom svärmor med två stora säckar ”ärvkläder” som alla var jättefina och i gott skick. Det var ganska stora storlekar, upp till 90-talet. Men ärligt så valde jag bort nästan en hel säck för att jag inte vill att den här blåtrenden ska förfölja min son hela livet.

För vi får ta och facea det! Här lägger vi könsgrunden. Redan i vårt klädval till bebisarna lägger vi grunden till om barnen ska bli ”söta små prinsessor” eller ”stora starka män”. Hade jag en tjej skulle jag absolut inte vilja att hon blev en ”söt prinsessa” som bara ville tulta runt i tyllkjolar och prinsesskronor. På samma vis vill jag verkligen inte att min son ska bli en stor stark karl som inte kan gråta och som helst leker med bilar och pistoler! Många föräldrar säger att barnen ändå kommer att välja själv till slut och att tjejerna då alltid väljer rosa och pojkarna alltid blått. Ledsen att säga det men det handlar om att ge dem alternativ! För inte köper barnen sina kläder och leksaker själva! Nej nej, det gör föräldrarna och barnen fortsätter att välja det föräldrarna lagt grunden till. Sen blir de såklart påverkade av kompisar men då har du ändå gett dem ett till alternativ!

Sedan känns det jädrans skönt att jag fick en kille så jag slipper se alla ”vuxna kläder” som finns att köpa till flickorna. För visst är det hemskt med bikinis till bebisar, små korta visa-rumpan-kjolar och tighta toppar! Killarnas ”mode” är åtminstone inte så sexifierat, inbillar jag mig!

Nej gud! Nu måste jag ut och panikshoppa rött, grönt, gult, lila så vi får lite variation!! Hur tv-programmen påverkar våra barn vill jag nästan inte tänka på. Får väl kasta ut tv:n tills dess att mini blir stor nog för den sortens påverkan. Eller så får vi hålla oss i Astrid Lindgrens underbara värld!

Andra som uttrycker detta bättre än mig är såklart Lady Damher  (kunde inte välja ETT inlägg att länka till där eftersom allt hon säger på genussidan är så viktigt så jag länkade till alla hennes inlägg om detta ämne). Livet på landet tar upp problemet. Hej Sonja ser också problemet utifrån flickors förebilder i tv.